sakurachan

Senaste inläggen

Av Sakurachan - 30 maj 2013 19:29

En ännu novell. Som sagt: Copright. Och det hela var min ide, blandade tankar om döden, livet, själar och en massa religiösa saker. Och den sörja jag har kokat ihop: Här är resultaten:



 

Inget namn.

 

Kyrkogården stod tomt och ödsligt i den kalla nattluften. Den var nästan helt bortglömd, ingen, absolut ingen besöker här. Kanske vill de glömma bort sina kära, som har dött? Att tanken på dem känns bara för besvärligt, när den tomma känslan i bröstet upprepas om och om igen. Glömma bort, och fortsätta med sitt liv.

 Varför gör det ont i bröstet när man tänker på någon som har gått bort, lämnat en ensam. Jag har aldrig fått uppleva den känslan.

Det är nämligen för jag finns inte. Jag är som luften, den luft som ni andas in och ut. Och ingen kan se mig. Jag är fast i en förbannelse. Ingen ser mig, ingen hör mig, ingen, ingen!

 Och vad det liksom har med döden att göra? För nu vet jag åtminstone hur det är att vara död. Ja, jag är död. Jag är ett av de liken som blir begravd i en liten kista. Som ligger i jorden, bland en massa likmaskar. Men, ni tänker säkert, vad jag gör här liksom?

 Nej, jag har inte återuppstått. Nej, jag har inte blivit en ängel. Nej. Och åter nej. Sådant larv som ska föreställa religiösa saker?

Jag är ingenting. Absolut ingenting.

 

Jag har lämnat min kropp, som ska förmultna bort. Därför är jag ingenting. Tanken att vara död för en kort stund, får en att rysa vid tanken. Men, det var ingenting. Det kändes ingenting. Kroppen var stel och förlamad. Man kunde inte röra ett endaste ben eller arm. Man kan inte andas. Det kändes konstigt, att inte kunna andas.

Det var som något tungt låg på bröstkorgen och man kunde knappt andas, men så kändes det inte. Det kändes lätt i brösten. Nästan ihålig känsla, som man kan aldrig nog vänja sig vid.

Det är så obehaglig känsla allt det här, att vara död.

 

Nu är jag bara en osynlig ande, som svävar runt? Egentligen vet jag inte vem jag är. Och jag minns inte heller mitt namn, vilket är konstigt. Jag minns inte heller hur jag levde. Allt, varenda bit av mig känns okänt, som att vara en person som man aldrig känt. Och den känslan…

Den var för obehaglig, vem är jag? Jag minns ingenting? Allt var utraderad, från mitt minne.

 

Nu på kyrkogården, strävar jag omkring och söker hjälp. Men, hur enkelt är det? När man är så osynlig, som luft. Då ingen hör en, trots hur mycket man än anstränger sig för att skrika.

 I många år har det varit så. Så många år, så att jag glömde hur det kändes att leva, vilket jag förmodligen skulle aldrig göra igen.

Men, en dag. Fick jag möjligheten.



Ehm, ja. Fortsättning finns. Vill ni veta mer? Ja, isf kommer den snart.





Av Sakurachan - 26 maj 2013 20:07

Ja, börjar tappa hållningen på bloggen. (Eller om man ens säger så?)
Då får jag spamma på med ord, meningar, tankar, ordstycken och så vidare.

De senaste dagarna har varit som vanligt, kyarypamyupamyus nya låt ''Invader Invader'' har fastnat i mitt huvud. ^w^

Det är så nu att man börjar bli tokig på att inte lyssna utan musik owo
Eller nej, eller jo. Men, men ska inte göra det för virrigt för er. Det är bara jag x)

Opp, Opp. Nu längtar man störtmycket till Storcon, tittat lite på hemsidan vad som kommer finnas där och så.
Det bara kommer bli awesome. Fast är lite nervös ;_;

Anledning? Jo, för det verkar som jag kommer gå där ensam!? D:<
He, det är ingen bra tillfälle för era perversa munkar eller vad ni nu är för något, för ni vte ju att jag har mina knytnävar tills hands? >:3 (Eller nej, awesome Lama)
 För det är bara jag som köpt biljett och ingen annan som jag känner, mina kompisar pallar inte att följa med.
Ja, de har helt enkelt tröttnat på min 'fangirlsnack'. Men, nu går jag omkring, djupt in i min drömvärld ^^

Det är så att ... jag börjat titta mer av Tim burton's dockanimerade filmer. Corpse Bride är en stor favorit.
 Jag har sett Frankieweenie, The nightmare before the christmas, Corpse bride som jag nämnde tidigare och en jättegammal kortfilm som hette Vincent.


Älskar hans dockanimerade filmer, de har liksom alltid någon trevlig känsla bakom allt detta. Måste säga att de verkar lägga mycket tid och kärlek på sina filmprojekt, för det märker man i filmen.


Erhm, ja. Börjat komma in en period där jag läser böcker nu. Nu ska jag snart avsluta Bläckmagi och påbörja boken Fatta eld.


Nej, awesome Lama, nu ska jag helt enkelt avsluta detta inlägg.


 







Av Sakurachan - 18 maj 2013 17:10

Som sagt, rubriken lyder.

Ja, ni får inte kopiera novellen, inte påstå att det var NI som har skapat den och så.

Ja, men än så länge är det här det som jag har fått till:




Sumpråttor invaderar


Rebecka gick sin vanliga promenad i den fridfulla skogen. Aldrig fanns det något annat mer fridfullare än en promenad i skogen. Den skog hon befann sig i, var ett privat naturreservat, som hon hade smugit in i hemlighet, bara för att få njuta av promenaden där. Rebecka klev mitt på en vattenpöl och gav ifrån sig en suck. Skogen låg granne med ett stort område som var täckt av sumpmarker. Där fanns en liten flock sumpråttor som bor där. Men, Rebecka har aldrig stött på en sumpråtta, och att stöta på en intresserar henne inte särskilt så mycket.
När man går i den fridfulla skogen, så kvittrar alltid fåglarna, en svag vindpust kommer då och då, buskarna prasslar svagt i vinden, en härlig doft av barr fylls i hela skogen. Men, så var det inte idag.

Skogen var oerhört tyst idag. Inte ett endaste fågelkvitter hörs, ingen vindpust kommer då och då, som den alltid gör, och det känns tomt.
Rebecka lyssnade noga, efter något bekant ljud, medan hon försiktigt gick med tysta steg. Rebecka funderade på att vända om, precis då hon hoppade till av ljudet från en buske som prasslade. Rebecka andades ut, det var bara en buske.
  Hon kollade mot sin armbandsklocka, som visade kvart i fyra på eftermiddagen. Det var snart dags för middag.

Rebecka skyndade sig ut ur skogen och klättrade uppför en avslagen elstängsel, som ska skydda området från allmänheten. Men, alltid är det någon som slinker in i skogen då och då, i hemlighet.

Rebecka kastade en sista blick mot skogen, innan hon skyndade sig till sitt hus, som låg i närheten. Skogen kändes så främmande idag, vad kan ha orsakat det? Tänkte Rebecka, innan hon gick in i sitt hus.

 

 

Rebecka tog av sina skor i hallen, tog upp den blöta skon med ena handen och räckte tungan mot den. Gick ut ur hallen, och stannade upp framför sin storesysters rum. Knackade på dörren. Inget svar. Knackade igen. Inget ännu svar. Rebecka suckade irriterad. Struntar i att knacka igen och öppnar dörren.
Rebecka fick hålla för öronen, på grund av det dundrade musiken som fyllde hela rummet. Vanessa befann liggandes på mage på sin säng, alldeles djupt koncentrerad i sina läxor. Hon verkade inte störas av den dundrade musiken, utan hon bara svänger huvudet i takt med musiken.
Vanessa var Rebeckas storesyster. De hade ingen särskild bra syskonrelation ihop. För Rebecka förstår sig inte på Vanessa, som går omkring i svarta, konstiga kläder och lyssnade på dundrade musik, där artisterna spelar så högt att man knappt hör vad de sjunger om.

Idag var Vanessa klädd i en svart, ärmlös T-shirt med ett koreanskt bandtryck på, en rödrutig minikjol, försedd med ett svart bälte full med nitar på, randiga knästrumpor i svart och vitt, som slutar precis över knäna. Och Vanessa hade en tendens att sminka sig varje dag, och hennes favorit var svartsotiga ögon, som gjorde att det såg ut som hon fick en eller två blåtiror. Och det hade hon även idag. Vanessas hår var uppsatt i höga tofsar, med en pannlugg och hennes hår lyste i svart med slingor i neonrosa.
Rebecka var tvungen att skrika, så Vanessa skulle höra henne, eftersom hon alltid vägrar att stänga av musiken. Rebecka blev hes i halsen av all skrikande, men ändå verkade Vanessa inte märka något. Rebecka gav upp, gick ut och stängde dörren efter sig.

Hon gick in i köket, och där stod hennes mamma redan och rörde i en kastrull med köttfärssås vid spisen.

Mamman upptäckte Rebecka och log mot henne:

’’Det blir spaghetti med köttfärssås idag.’’
’’Jag vet.’’, svarade Rebecka och satte sig vid det uppdukade matbordet.
  Mamman fortsatte röra runt med en slev i kastrullen och samtidigt nynnande glatt på en gammal låt. Rebecka reste sig upp, tittade runt och gick ut ur köket. Hon joggade uppför trappan, upp till hennes rum. Hon öppnade dörren till sitt rum och gick in. Satte sig vid skrivbordet och tog fram en bok, och började bläddra i den. Rebecka stannade upp mitt i bläddrandet och reste sig upp från skrivbordet, gick till fönstret. Hon öppnade fönstret och tittade ut.

  Hennes hus låg granne med ett annat hus inte så långt bort från dem. Där bodde en familj, som bestod av en pappa, en mamma, och en son.

Rebecka råkade vara kompis med pojken, som även gick samma skola som hon.

Han hette Daniel, och var väldig snäll. Och blyg var han också, hon klagade alltid på Daniel att han måste sluta med att gömma sig bakom sina för stora glasögon. Och han påstår att hon är hans enda vän, vilket verkar vara sant.

  Efter skolan, speciellt vid middagstid så brukar de samtala med varandra genom två burkar och en smal tråd som fästs vid ändan av burken.
Rebecka väntade en stund, Daniel verkade inte vara hemma än. Med en suck, stängde Rebecka fönstret och sjönk ner på sin säng.

Hennes mammas röst hördes där nere: ’’Rebecka, det är mat nu!’’
Rebecka reste sig upp och sprang nerför trapporna.



Och det hela var min ide, inspirerad från en dokumentär om sumpråttor.

(Visst är det random inspirationskälla .-.)

Av Sakurachan - 18 maj 2013 16:55

Ja, kawaiicat vill det. och jag tänkte att det kanske skulle bli mer roligare e3e


Men iaf.


~Om du fick välja en sak du skulle göra i hela ditt liv, vad skulle det vara?
Resa till Japan såklart. och bli en mangaka.
~Ditt bästa/finaste minne du kan dela med dig av?
Tjaah... När jag köpte biljett till Storcon och fick veta att Seremedy skulle uppträda där...
Fast de kunde sen inte, för Seremedy splittrades ;-;
~Lyckonummer?
Har ingen, konstigt nog. Är allt en olycksfågel. Förgäves.
~Din favoritmusik?
Låt eller musikgenre? Äh, har många favoriter, min Spotify playlist håller på att explodera snart pga mängden låtar som finns där .-. Men, just nu - JUMP! med noripy.
~Roligaste sporten enligt dig?
Ingen, absolut ingen. Gillar inte att sporta - jag är så himla...klumpig, då.
~Drömresa?
JAPAN! ~
~Vad/vem får du bäst inspiration av?
Hmm, Kyarypamyupamyu, skaparen för Fairy tail och en massa.
~Favoritblogg?
Har bara för många favoriter ;-;
~Favoritdjur?
Lama, fladdermöss, råttor, katter och några gnagare till e.e
~Vilken årstid är finast/bäst tycker du?
Det varierar vilken årstid det är just nu. Nu är det sommar.
~språk du skulle vilja kunna prata flytande?
Japanska, och koreanska också o.o
Av Sakurachan - 28 april 2013 10:43

Här kommer teckningen du önska dig, furukawa C:
Vilken min jag fick till xD

Av Sakurachan - 28 april 2013 10:22

Ja, han blev FÖR söt .3.

Av Sakurachan - 21 april 2013 12:47

Jag förstår att det inte finns något intressant att kommentera om...

Men, det är sjukt jobbigt att logga in och se  -  inga kommentarer.


Så, jag gör så här...


Under ett period så ska jag rita killkaraktärer från manga eller anime - Fast jag byter kön på dem ~

Så att t. ex vi tar Inuyasha, han är en kille ju. Så ritar jag av honom, fast som en tjej C:

Kom igen, kan rita vem som helst, bara det är någon animekaraktär.

Går också att omvandla Yaoi till Yuri x''3

(Om det finns bestämda karaktärer.)


Så sätt igång så jag kan jobba lite!! ~

Av Sakurachan - 17 april 2013 17:32

Megurine luka är den tredje japanska vocaloiden i Vocaloid 2.

Hennes programvara släpptes ut den 30 januari 2009.


Den som var rösten bakom Megurines röst är Yu Asakawa.


Enligt sin karaktärs biografi så ska Megurine vara en tjugoårig kvinna, med längd på 162 cm.


Angående om Megurines utseende; Enligt KEI, som blev ombedd av Crypton att illustrera Megurine, på grund av hennes tvåspråkiga program så gjorde man hennes utseende, så hon skulle se lite annorlunda ut.


Och Megurine's namn har en betydelse, på det japanska ska hela hennes namn betyder ''sånger till hela världen som doften sprider sig''


Ibland ser man Megurine avbildad med en tonfisk. Det kan tänkas som ett passande objekt med tanke på Megurines namn med ''tuna'' i. (Tuna = Tonfisk på japanska)


 


Sök i bloggen

Presentation


Här bloggar jag mycket om min intresse för Japan och dess kultur och andra saker.

Hoppas ni gärna läser min blogg!

Fråga mig

14 besvarade frågor

Senaste inläggen

Kategorier

Bloggar

Besöksstatistik

Omröstning

Vad föredrar du, anime, manga eller manwha?
 Manga
 Anime
 Manwha

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2013
>>>

Tidigare år

Arkiv

RSS


Skapa flashcards